För två veckor sedan idag fick Alde en stor säng. Det är en jättefin säng som gått i arv i min släkt och som min morfars bror legat i om jag minns rätt.
Alde var heltaggad då vi skulle byta och hon fick själv välja påslakan och ett nytt gosedjur på IKEA.
Det var två veckor sedan.
Två veckor senare sitter vi fortfarande utanför dörren och ägnar mellan en halv till en timme varje kväll åt att leda tillbaka en allt tröttare tjej. Kvällarna slutar med att hon gråter av trötthet och då, först då så somnar hon.
Vi förstod att det skulle bli såhär, hon är nyfiken och envis som få. Men att det skulle vara i två veckor utan minsta tillstymmelse att upphöra hade jag inte trott. Jag vet inte vad vi ska göra förutom en sak. Hon kommer inte att vinna det här, om jag så ska ägna kvällarna åt att leda tillbaka henne de närmaste fem åren så gör jag det.
Trots allt kan jag inte låta bli att imponeras av att hon är enveten som få.
Tips som underlättar livet mottages tacksamt!